Marianas graviditet var normal. Arbeta, jag kände mig sömnig och yr i början men ingenting seriöst. I den morfologiska ultraljuden insåg doktorn att placenta var i klass II men borde vara i noll grad. Det var som om det var klart att barnet skulle födas och kan leda till för tidig födsel eller fostrets nöd.

Läkaren varnade mig noggrant, lugnade mig och sa att vi skulle göra flera extra ultraljud för att övervaka hennes tillväxt. Om vi ​​började gå ner i vikt skulle vi behöva ta av det. Resväskan var redo för moderskap sedan 6 månader, men tack Gud hon var fast till 38 veckor. Vid vecka 38 hade jag många sammandragningar, men inget tecken på svullnad. Och hon satt. Läkaren tyckte det bäst att markera kejsarsnittet, för med placentan så kunde hon gå in i lidande.

Natten innan den bestämda dagen sov jag inte. Jag var så ängslig, försökte föreställa mig sitt lilla ansikte, hur jag skulle vara som mamma, hur vårt liv skulle hädanefter vara. 7 års äktenskap var väldigt glad, men något saknades ... Det var henne! Och hon kom, hur kunde jag sova? Jag gick till sjukhuset och det finns så många procedurer för sjukhusvistelse, fördröjning och väntan ... Jag kom väl före och stannade i rummet och väntade. Sjuksköterskor kom för att sätta serum, ta med kläder (om det är vad det skulle kunna kallas kläder rsrsrs) att byta, och de kom med båren att ta mig till kirurgiska centret.

Det ögonblicket var unikt. Jag kommer ihåg att kullen gick, jag vände upp och ner och såg det kirurgiska centret närmar sig i en stor ångest! Ja, det var bara några minuter innan jag träffade min dotter! Jag kom dit och grät. Sjuksköterskan kom och frågade mig om jag var okej. Jag sa: Ja jag mår bra, jag är väldigt glad !!! Jag gråter med glädje, jag ska träffa min dotter.!!!

Hon föddes klockan 18:30 den 10 september 2010, jag lyssnade på den ljuva lilla choro och det verkar som att mitt liv kommer ner till före och efter det gråta! Allt har förändrats och förändrats till det bättre! Så mycket så när hon blev 1, blev vi gravid igen ... Den här gången kom Gabriel att förändra våra liv igen ... igen till det bättre! Att vara en mamma är det bästa som hände med mig.!

Jag heter Daniela, Mariana och Gabriels mor! Jag är en nyfiken och dedikerad mamma, kärleksfull fru, PR, verkställande sekreterare, författare och bloggare. Vad tycker jag om att göra mest? Att vara med mina barn, lära av dem och dela!

http://www.aprendendoasermaehoje.com/

-

Alla inlägg
Kulturkonkurrens Ditt hörn, din post